Hoppa till innehåll

Min dröm blev verklighet

01 november 2011

Mitt namn är Jirarot Jantharathaweephat.

Mitt förra namn var Asoe. Jag hade inget efternamn. Jag föddes i byn Mae U Su i Tak provinsen i norra Thailand Min födelse blev aldrig registrerad hos någon myndighet, så jag hade ingen identitet, inget medborgarskap. Därför mötte jag många svårigheter i mitt dagliga liv. Det började när jag kom till skolan. Jag hade inga papper på vem jag var, att visa lärarna. Jag blev alltid retad för att vara ”utlänningen”. Det gjorde mig blyg.

Så småningom fick jag ett ID-kort med ”nollstatus”. Det visade vad jag hette och var jag bodde, men inget om något medborgarskap, så mina rättigheter var ännu mycket begränsade.

När jag slutat nian ville jag fortsätta studera på en yrkesskola i Lampang. Jag hade många saker att oroa mig för eftersom jag inte var thailändsk medborgare. För det första måste jag söka tillstånd hos min kommun att resa mellan hemmet och Lampang, ca 25 mil. De avslog min begäran för en sådan rättighet har inte en person med ”nollstatus”. Jag hade ett papper som bevisade att jag var antagen till skolan i Lampang, men det dög inte. Så jag åkte utan tillstånd. Många gånger blev jag stoppad av polisen vid rutinkontroller. Men jag förklarade mitt behov att komma till skolan, så de såg mellan fingrarna och lät mig fortsätta.

Nästa problem när jag studerade första året var att jag inte kunde få något stipendium eller studielån, som de andra fick. Eftersom mina pengar inte räckte, försökte jag hitta ett jobb nära skolan. Men ingen ville anställa mig eftersom jag inte hade thailändskt ID-kort. Om jag blev sjuk och behövde vård, fick jag betala allt ur egen ficka. Jag började förlora hoppet, men hade ändå drömmen att en dag kunna få samma rättigheter som mina vänner.

En dag när jag var hemma mötte jag en av de anställda i Social Life-projektet, Mr Thaweesak som arbetar i min kommun. Han kom till min by för att berätta om hur man gör för att söka thailändskt medborgarskap. Jag frågade honom om det skulle vara möjligt också för mig att söka. Han bad mig visa alla registrerade dokument som mina föräldrar och jag hade vid den tiden. Sedan han tittat igenom dem sade han att enligt kapitel 23 av den förnyade lagen om medborgarskap skulle det vara möjligt att söka och få medborgarskap.

Han hjälpte mig och vår byledare att göra en formell ansökan hos tjänstemännen i min kommun. Några månader senare fick jag mitt medborgarskap beviljat och fick ett riktigt ID-kort som bevis på detta.

Jag skulle aldrig ha lyckats med det utan hjälp av Social Life-projektets arbetare, eftersom varken jag, mina föräldrar eller vår byledare hade någon kunskap om den thailändska lagen.

Nu har jag uppnått högskolenivå i mina studier. Jag har rätt till stipendium och studielån och jag är stolt över att vara 100 procent thailändare.

Till slut vill jag tacka var och en som stöder Social Life-projektet. Projektarbetarna har berättat att Diakonia, svenska baptistkyrkor och det norska företaget Birken&Co ger stöd.

Tack för att ni gett mig möjligheten att få mitt medborgarskap och lika rättigheter som andra thailändare!

Mr. Jirarot  Jantharathaweephat

Av följande bild att döma arbetar han också på någon lokalradiostation eller liknande. Han tycks vara en mycket intelligent och ”verbal” ung man med återvunnet självförtroende. /Ingvar

Annonser
One Comment leave one →
  1. Johnd23 permalink
    19 maj 2014 15:02

    Because here is a list of multiplayer games fbdbcddbaakd

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: