Skip to content

Välsignade gränser, del III

29 juli 2010

Jag har skrivit om det positiva med gränser men också hur viktigt det är att våga utmana sina gränser och t o m överskrida dem, åtminstone de som utgör min bekvämlighetszon. Men det finns ett område där vi ogärna vill tala om gränser och det är församlingen. Församlingen ska vara öppen och definieras av sitt centrum, inte sina gränser. Det tål att sägas, men om nu gränser är något positivt på andra områden varför blir det något negativt här? Gränserna finns ju, så då är det väl lika bra att våga tala om dem och då gärna att pröva att se också dem som en välsignelse. Det hindrar förstås inte att de kan behöva flyttas och ibland ska överskridas men det måste börja med att vi vågar bejaka dem.

Problemet med församlingens gränser är att de kan upplevas uteslutande. Så är det med alla gränser; de söker motverka ofrivilligt intrång och kränkning. Varför? För att bevara och ge ett tydligt och definierat rum för livet. Den goda gränsen har dörrar där det står människor och säger: välkommen in, här finns plats för dig. Här finns ett ”vi” som du kan bli en del av; inte ett vi mot de, utan ett inkluderande vi. Att tvinga in människor i ett vi som de inte bejakar är lika kränkande som att säga du kan aldrig bli en av oss. Respekt för en människa innefattar bl a att kunna säga: du och jag tänker mycket olika, jag tycker att du har fel, men jag vill begrunda vad du säger och medger att jag kan ha tagit miste.

Det finns ett universellt vi: ”vi människor”. Det är viktigt att kunna solidarisera sig med hela mänskligheten och finna att vi har något viktigt gemensamt – bara en jord till exempel. Men för att kunna erfara gemenskap och vänskap behöver vi med nödvändighet ha begränsade vi:n. Den kristna församlingen består av de människor som Kristus kallat samman och som utgör hans kropp. Kallelsen går ut till alla, men det är meningslöst och felaktigt att tala om: ”vi som hörsammat kallelsen” och därmed avse alla människor.

Den kristna församlingen är en gemenskap med tydliga gränser eller också är den ingen gemenskap alls och då kan den inte heller vara en inbjudande gemenskap, snarare en folksamling. Och i sådana är det sannerligen inte så lätt att bli inkluderade i. Välsignade gränser!

Annonser
9 kommentarer leave one →
  1. Christopher Hayes permalink
    26 augusti 2010 08:10

    Den kristna församlingen är en gemenskap med tydliga gränser eller också är den ingen gemenskap alls och då kan den inte heller vara en inbjudande gemenskap, snarare en folksamling!

    Hej Per,

    En gräns, om det skall fungera, skall finnas klart markerad, synlig och har en effektiv bevakning. Normalt skall en dörr eller grind fungerar som en gräns passage, eller som en in och utgång. In och utgången sker normalt under ordnade, förutsägbara och bestämde villkor. Om so inte sker utvecklas en viss oordning och kaos som kan skada landet, eller det som gränsen finns för att skydda.

    Var, enligt din uppfattning, går exakt denna gräns mellan ”en gemenskap med tydliga gränser” och en ”folksamling utan gemenskap” i Svenska Baptist Samfunds fall? Förhoppningsvis, kan gränsen definieras, markeras, synas och kontrolleras.

    Det finns ett ökande antal medlemmar i kyrkor anslutna till Svenska Baptist Samfund som inte längre ser var denna gräns går, i Samfundets fall?
    Om det finns jag undrar om du kunde beskriva detta på så sätt att vi kan notera om vi är, eller vi vara, innanför eller utanför denna gräns?

    Detta är en mycket viktig fråga för många inför den remiss som Samfundet har begärt in ifrån anslutna församlingar? Det är många som inte hittar svaret i materialet som Samfundet hitintills har lämnat ifrån sig.

    Christopher Hayes

    • Per Westblom permalink
      26 augusti 2010 14:33

      Roligt att någon responderar på min blogg från i juli om gränser. Gränser kan förstås se mycket olika ut, de kan vara öppna eller slutna, däremot är det precis som du skriver viktigt att de är tydliga; man ska veta att nu är jag i Norge och inte längre i Sverige. Här gäller norsk lag, jag är gäst och främling.

      Svenska Baptistsamfundets gränser är mycket tydliga. De framgår av stadgarna, närmare bestämt § 3 om inträde:

      ”Inträde i Svenska Baptistsamfundet kan beviljas baptistförsamling. Inträde kan också beviljas baptistgrupp i annan församling/…/ När särskilda skäl föreligger, kan inträde även beviljas församlings som bildats genom samgående av å ena sidan baptistförsamling…”

      Som baptistförsamling räknas församling som har antagit normalstadgar för församlingar inom Svenska Baptistsamfundet där § 1 lyder:

      ”X baptistförsamling är en kristen gemenskap ansluten till Svenska Baptistsamfundet med uppgift att i överensstämmelse med baptistisk åskådning och praxis anordna gudstjänster och i övrigt utöva kristen verksamhet”.

      Ändamålet med SB anges i de förstnämnda stadgarna § 1:

      ”Svenska Baptistsamfundet/…/ är ett kristet trossamfund, en sammanslutning av församlingar med uppgift att på den Heliga skrifts grund och i enlighet med baptismens trosåskådning verka för Kristi rikes utbredande inom och utom Sverige. SAmfundet är en del av den internationella baptismen som funnit sitt organisatoriska uttryck i Baptist World Alliance”

      Dessa gränser är å ena sidan mycket snäva; det är förhållandevis få gemenskaper i Sverige som kvalificerar sig för att vara med. Å andra sidan kan de också betecknas som mycket öppna; definitioner av baptistisk åskådning m m anges inte. Så har det varit under mycket lång tid.

      När jag i min blogg talade om gemenskaper så syftar jag i första hand på den lokala församlingen som alltid stått i baptismens centrum. Församlingsmötet är högsta beslutande organ i baptismen. I församlingen är det ofta nödvändigt att definiera gränserna tydligare vilket sker i församlingsordningen. Olika församlingar komma fram till olika ordningar, vilket är en följd av olika tolkningar (av Bibeln och baptistisk åskådning) och det sammanhang man befinner sig i. I den svenska baptismen har denna frihet alltid varit mycket viktig att värna. Det har framhållits att samfundet inte ska ha bestämmanderätt över den enskilda församlingen.

      Men likväl finns det en gräns som definierar innanför eller utanför Baptistsamfundet. Vilken gemenskap nekas inträde och vilken kan uteslutas (vilket är möjligt enligt § 4 i stadgarna)? Med utgångspunkt från SB:s stadgar och Normalstadgar blir svaret: en gemenskap som inte i överensstämmelse med baptistisk åskådning och praxis anordnar gudstjänster och utövar kristen verksamhet. Vad ”baptistisk åskådning och praxis” definieras inte. Att det är ett begrepp som kan tolkas på många olika sätt men ändå hållas samman är BWA ett starkt uttryck för.

      I remissförslaget är gränserna faktiskt långt tydligare vilket kan upplevas problematiskt ur ett baptistiskt perspektiv. Det som i våra stadgar kort och gott definieras som ”baptistisk åskådning och praxis” motsvaras i remissen av en 5-sidors text kallad ”Gemensam grund” . Tolkningsfriheten för den enskilda församlingen kan därför komma att uppfattas som mer begränsad.

      Är Baptistsamfundet en ”gemenskap”? Både ja och nej. I stadgarna kallas det en ”sammanslutning”. Vår vanliga användning av gemenskap och den som jag i första hand diskuterar i mina gränsbloggar avser en lokal grupp där man har personliga relationer. Sådana finns förstså också inom ett samfund, men det är knappast en gemenskap i samma bemärkelse som en församling. Samtidigt kan det förstås sägas att samfundet är en församlinarnas gemenskap.

      Är Baptistsamfundet en ”församling”? Det objektiva baptistiska svaret är nej, varför vi också har svårt att ta till oss ordet ”kyrka”. Samtidigt kan jag i den baptistiska historien skönja en ultrakongregationalistisk tendens, där man ibland hävdat församlingens suveränitet in absurdum. Samfundet ska inte lägga sig i vad den lokala församlingen gör och beslutar. Det var inte minst ÖM-anhängarna som drev denna linje på 20- och 30-talet. Något oväntat kommer idag en motsatt röst från nätverket för klassisk baptism. Baptistsamfundet ska reglera vad den enskilda församlingen ska få göra.

      Å ena sidan skulle jag påstå att den hållningen ligger mycket långt från en baptistisk åskådning. Å andra sidan kan jag konstatera att det finns exempel på en sådan hållning i den svenska baptisthistorien. Det mest slående exemplet är uteslutningen av Stockholms 7:e baptistförsamling, Filadelfia 1913. Frågan gällde vem som hade tillträde till nattvarden. Filadelfia hade den liberala uppfattningen att även troendedöpta icke-baptister kunde få ta emot brödet och bägaren.

      Detta uppfattades som ”ett steg tillbaka och ett steg från Ordet, det vore att svika vårt heliga fädernearv'” (citerat av Westin, s 373). På den tiden var det inte samfundet utan distrikten som tog in och uteslöt församlingar. Gunnar Westin konstaterar i sin redogörelse för händelsen att det inte var någon antagen lärosats Filadelfia hade brutit mot utan en tradition. I den långa diskussionen vid konferensen 1858 där engelska företrädare för öppen kommunion och tyska för sluten försökte få de svenska baptisterna att anta endera sidan segrade visserligen den slutna sidan, men inte desto mindre blev det något som varje församling själva får ta beslut om.

      När John Cederoth 1912 på förekommen anledning föreläser om församlingarnas innbördes förhållande till varandra, sade han: ”Ingen församling äger rätt att slå in på nya vägar eller utbreda läror, som stå i strid emot den samfällt erkända och mottagna sanningen. Alla måste handla efter samma regel”. Westin kommenterar: ”Man undrar vart församlingens frihet i detta fall tog vägen” (s 366f). Han konstaterar att när det gällde nattvarden fanns inget beslut som kan gå in under formuleringen ”den samfällt erkända sanningen” (s 367).

      När SB 1919 tar beslut om en något öppnare nattvardslinje omgärdas det av en stark diskussion om tolkning av bibel, tradition och samfund. Omröstningen i nattvardsfrågan slutade med 136-135 vilket troligen speglade opinionsläget i svenska baptistförsamlingar. Det fanns alltså i praktiken en stor mångfald och frihet.

      Vad jag vill visa med detta exempel är för det första att frågan om församlingens frihet inte är ny. Å ena sidan har den alltid hävdats, men samtidigt ifrågasatts när det kommer till vissa gränsfrågor. Med facit i hand är det också, för det andra, lätt att konstatera att det hårda beslutet 1913 knappast var särskilt bra. I våra ögon är det nästintill obegripligt hur man kan utestänga kristna och döpta människor från nattvardsbordet för att de inte är medlemmar i en regujär baptistförsamling.

      Gränser är alltså mycket bra och välsignade. Det utesluter emellertid inte att det finns dåliga och destruktiva gränser. Dessutom kan gränser ha både en öppen och sluten karaktär.

  2. 27 augusti 2010 00:04

    Det är bra Per att du med historiska exempel visar på att definitionen på vad som är ”baptism” och ”baptistisk frihet” har genomgått en stark förändring genom den 160-åriga historien och att dåtidens ledare ansåg att det fanns tydligheter som man måste stå upp för.
    Att däremot hävda att Nätverket för Klassisk Baptism hävdar att ”Baptistsamfundet ska reglera vad den enskilda församlingen ska få göra” är ett alltför schablonartat påstående. Även detta nätverk står för stor församlingsfrihet. DÄREMOT står nätverket för, enligt god baptistisk tradition, vikten av att stå upp för och vara tydlig med det som evangeliet undervisar klart om(evangelisk trohet) och att avvisa omöjligheter som inte går att förena med evangelisk undervisning(evangelisk trohet). Det var genom sådana ställningstaganden vårt samfund bildades men idag är årskonferenserna inte ens beredda att uttala majoritetsåsikter i principiellt viktiga evangeliska frågor utan bindande betydelse för de lokala församlingarna. Den principiella slutsatsen kan bara bli: ”Baptistsamfundet har ingen åsikt” vilket också har uttalats från ledande håll.

  3. 27 augusti 2010 11:58

    Det är hög tid att bli mer konkret. Jag har genom ett historiskt exempel visat på ett beslut som knappast kan anses hedrande för SB, dels p g a att man inte tillät församlingen frihet i en central fråga och dels för att det som i själva verket inte var ett beslut ändå kom att betraktas så (det slutna nattvardsbordet). Jag frågar därför dig och nätverket vilka bindande beslut som fattats i historien. Jag vill själv ge några exempel som belyser diskussionen:

    Om följande områden kan jag inte se att SB fattat några officiella beslut trots att de kan anses ha varit mycket betydelsefulla för baptister. Jag kan dock ha fel och kommer i så fall genast ta upp det:

    Äktenskap med icke-troende (ansågs av Stockholms första bf bevisa att man tappat tron)
    Skilsmässa och omgifte
    Alkoholförtäring

    Vid konferensen 1896 fastställdes att kvinnopredikande är obibliskt. Den bibliska argumentationen var stark. De enda som talade för kvinnorna var John Ongman och delvis K O Broady.

    Var det ett bra beslut?

    • 27 augusti 2010 21:49

      Ursäkta om jag inte fattar din argumentation riktigt. Du skriver att SB inte fattat några officiella beslut om kvinnliga predikanter och sedan ger du själv direkt ett exempel på just detta. Men jag kanske missuppfattar dig? Jag har också för mig att det finns ett principiellt konferensbeslut av senare datum om att tillåta kvinnliga pastorsstuderande på Betelseminariet, men jag kan ha fel.

      Det är möjligt att det finns en del beslut som i dagens ljus inte ses som hedrande för SB men poängen är just att man i forna tiders baptistsamfund i mycket högre grad ansåg det viktigt att vara offentligt tydlig i viktiga frågor.

      Baptister har som du säger, som huvudregel med vissa undantag, haft en motvilja mot centrala beslut som bundit upp den lokala församlingen. I vissa avseenden eftersom de bindande besluten, såsom t.ex. uteslutningsärenden, varit officiellt eller inofficiellt delegerade till distrikten, som du själv skriver. Men det viktiga är att den mer ursprungliga baptismens ledarskap haft en helt annan attityd till vikten av att vara offentligt tydlig i vad evangeliet står för oavsett konferensbeslut eller inte.

      Det finns alltså ett antal självklarheter(paradigm) som den historiska baptismen och baptisterna vilat på och som gjort att ledare i samtal och talarstolar försvarat troendedop, nykterism, äktenskapets helgd, nattvard för överlåtna o.s.v. Därför har baptisterna genom historien haft en tydlig profil och talat stolt om sanning, lärjungaskap och lydnad utan att det för den skull manifesterat sig genom långa rader av konferensbeslut.

      Dagens baptistiska ledarskap har en helt annan attityd. Baptistisk frihet är BÅDE att inte ta bindande konferensbeslut och att ledarskapet inte tar ställning offentligt, ibland knappt ens lokala pastorer.

      Jag vill påminna dig om att det dinosauriska nätverket för klassisk baptism hade tre motioner inne till senaste konferensen. En av dem stod för ett bindande beslut, av principiellt viktiga skäl, medan de andra två bara önskade att konferensen skulle uttala en hållning utan bindande konsekvenser för de lokala församlingarna. Nätverket kan därmed inte knytas till att nödvändigtvis vilja reglera de lokala församlingarna.

      Den stora skillnaden är alltså att i den historiska baptismen var de nationella ledarna uppe i konferenserna och närmast predikade vad som var evangeliskt medan deras efterträdare idag sitter i publiken. Formellt beslutsmässigt är skillnaden mindre, d.v.s. bindande beslut har inte tagits så ofta.

      Eftersom det inte är min standardmässiga lösning har jag därför inget behov av att visa upp mängder av bindande beslut genom historien.

      • Per Westblom permalink
        30 augusti 2010 22:43

        Fel av mig. Jag gick händelserna i förväg när jag först satte upp kvinnliga predikanter på listan över icke-beslut och sen visade på motsatsen. Jag ändrar.

  4. 27 augusti 2010 12:12

    Att SB under 160 år genomgått stora förändringar är jag den förste att skriva under på och jag är dessutom tacksam för det. Om baptism är att först bryta upp och skapa något nytt för att därefter konservera det man funnit och inte fortsätta leva i förnyelse då är det något annat än den radikala rörelse jag lärt känna. Det är också att formellt hålla fast vid arvet och samtidigt bryta mot det.

    Jag ställer mig däremot mycket skeptisk till utsagan att ”baptism” och ”baptistisk frihet” genomgått stora förändringar. Tvärtom är jag förvånad över hur historien upprepar sig gång på gång, med samma frågeställningar.

    Men vi måste våga läsa vår egen historia kritiskt. Jag tror för egen del att uteslutningen av August Sjödin och hans läror var nödvändig. Att däremot utesluta Helge Åkesson, bl a p g a att hans läror tycktes likna Sjödins var felaktigt. Åkessons syndfrihetslära var av ett helt annat slag än Sjödins; han menade i metodistisk anda att en kristen människa borde leva syndfritt, vilket också skulle synas i livsstilen. Åkesson var en sträng asket som betonade helgelsen. Dessutom hade han en waldenströmsk försoningslära, vilket idag knappast uppfattas som särskilt kontroversiellt. Slutligen drev Åkesson med starka bibliska argument (han översatte själv hela Bibeln) att det inte finns några oändliga straff. Paradoxalt nog har Åkessons rörelse fribaptistsamfundet i modern tid blivit en del av EFK. Undrar vad de första ÖM:arna skulle tyckt om det?

  5. 27 augusti 2010 22:13

    Jag köper hela din argumentation om Åkesson och Sjödin, så gott jag har förstått det hela.
    Angående baptistisk frihet, se ovan.

    Men angående ”bryta upp och skapa nytt” är jag inte med. Om baptister ”bryter upp” från barndopet för att det är obibliskt och finner troendedopet för att det är evangeliskt, skall vi då senare ”bryta upp” från troendedopet och hitta på ett annat dop därför att vårt arv och inneboende profil är att ”bryta upp” och vi därför ständigt regelmässigt måste förändras?

    Baptismen var ju att man upplevde ett antal omistliga sanningar som inte gick att finna i dåtidens etablerade kyrka och man därför behövde skapa nya församlingar för att de evangeliska sanningarna skulle kunna levas ut i gemenskap. Baptisterna hade därför sina tydliga trosparoller.

    Men på ett sätt, om baptismen skall definieras som att ständigt bryta upp och skapa nytt, då förstår jag det nutida skeendet på ett mer logiskt sätt. Då förstår jag bättre varför SB håller på och hittar på lite nya teologiska grejer och kollar in vad som kan vara populärt i ett samhällsperspektiv.

  6. Torbjörn S Larsson permalink
    29 augusti 2010 14:54

    Ursäkta mig men jag tycker Per mycket väl uttrycker Klassisk baptism i sina åsikter.
    Gränser är ju nödvändiga enligt Jesus, där han talar om att tjyven tar sig in en annan väg…

    Håller också med att det var tokigt att utesluta Helge Åkesson och Levi Petterson för några marginalsynpunkter.
    Men så blir det så fort det bildas samfund…
    Antingen utesluts det hej vilt, eller så accepteras allt ( som idag ).
    Det allvarliga som jag ser det är att det egentligen inte några grundade baptistsynpunkter på den fria församlingens oberoende. Varken inom Pingst-, Baptist- eller Missionskretsar.
    1800-talets landvinningar har redan blivit dränkta i status och maktglädje som följs av samfunds- och kyrkoväsen.
    Trosrörelsens stora läroflopp som jag ser det är inte i första hand ´prosperity- läran` eller ens JDS- läran utan framför allt tankarna om den fria församlingens princip.
    Den har dom aldrig ens fattat. nej det ska vara egna minestries men nya småpåvar.
    Inte så konstigt egentligen. Den svenska frikyrkan har ju för länge sedan skyfflat undan det som var
    grogrunden för väckelsen.
    # Lekamnnamedverkan.
    # Samlingar i hemmen
    # Den självstyrande församlingen
    # Den personliga frälsningen och det personliga bibelstudiet

    Kort sagt det som 1500- talets baptister brändes och dränktes för…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: