Skip to content

Välsignade gränser , del II

28 juli 2010

I förrgår skrev jag om det goda med gränser. Hur de hjälper oss och andra till ett rimligt liv. Men att bara hålla sig inom sina gränser blir tråkigt och utvecklingshämmande. Livets utmaning är att ta steg utöver sina gränser. Eller kanske snarare, pröva dem för att se att jag kunde mer än jag trodde. Det talas ibland om våra bekvämlighetszoner. Jag vill inte sätta likhetstecken mellan dem och vårt gränsområde. Bekvämlighetszonen är det område där jag kan vistas utan ansträngning; jag behöver inte utmanas till nya tänkesätt, relationer och betéenden, utan allt kan förbli vid det som är. Vi behöver få finnas i den zonen men om vi aldrig tar oss ur den som enskilda eller församling stagnerar livet. Oavsett om det gäller bekvämlighetszonens gränser eller våra verkliga behöver vi bli gränsöverskridande för att växa som människor och lärjungar. Jesus förväntar ibland mer än lärjungarna kan göra av sig själva; ni ska ge dem mat säger han när 5000 hungriga människor står och väntar. Då handlar det inte längre om min fysiska begränsning utan vilken tro jag har på Guds gränser och möjligheter. Många människor har upplevt att det inte är förrän de nått gränsen för sin egen förmåga som de har kunnat närma sig Gud och förstå vad tron på honom innebär. Men det kräver oftast att man tar sig ur sin bekvämlighetszon för att kunna säga: Gud jag är maktlös, hjälp mig!

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: