Hoppa till innehåll

Att bekräfta ett dop jag inte tagit emot

14 juli 2010

Igår skrev jag om dopförnyelsen på Sjövik. En annan företéelse i samma härad är dopbekräftelse. En person som blivit döpt som barn kan i medveten ålder genom en offentlig bekännelse bekräfta att man vill leva i sitt dop. På så sätt behöver dopet inte göras om, men man kan ändå tydligt få visa att man av fri vilja vill leva i Kristi död och uppståndelse. En del anglikanska präster har gått så långt att man utför bekräftelsen i en dopgrav och s a s återupplever dopet genom vad som liknar ett regelrätt baptistiskt dop.

Allt detta är gott och väl och för många människor räcker det för att helt och fullt uppleva sig vara döpt. Men inte för alla. En del barndöpta kommer i sin bibelläsning ständigt att konfronteras med dopberättelser som manar dem till ett baptistiskt dop; att dopet är något man går till, inte något man blir buren till. Det blir en samvetsfråga och även om pastorn försäkrar att, ”du är döpt”, så biter det inte. Den fasta övertygelsen är: Jag har aldrig blivit döpt och jag måste få bli det. Dopbekräftelse är då inget alternativ eftersom jag inte kan bekräfta något jag inte menar mig ha tagit del av.

I den nya kyrkan kommer det finnas (minst) två dopsyner, där det kan bli så att den som är döpt som barn i en av kyrkans församlingar önskar att få bli döpt på baptistiskt sätt i en annan av kyrkans församlingar. Ska det tillåtas? Kan man ha det så i en kyrka, att en av dess pastorer till synes diskrediterar det dop som en annan av dess pastorer utfört? Med utgångspunkt från det jag skrivit ovan är mitt eget svar ja. Grunden för detta är en stark respekt för individens upplevelse och integritet. Denna respekt yttrar sig i förstone så att jag inte vill döpa den som inte själv ber om det. I andra hand innebär den att jag är beredd att döpa den som inte själv menar sig vara döpt – även om andra säger det. Det är förstås viktigt att beslutet är personens eget, annars blir det återigen ett dop som jag inte själv riktigt tagit ställning till.

7 kommentarer leave one →
  1. pa sahlberg permalink
    14 juli 2010 10:27

    Räknar och hoppas på baptisterna för en god dopteologi i nya kyrkan. Men blir lite förundrad och förbryllad över att du, och andra, talar om dopet i så subjektiva termer. Den döpte ska förstå, bekänna, bekräfta… I kyrkans historia, och i våra olika betoningar, finns det ju minst två aktörer/agenter/ägare ytterligare. Kyrkan/församlingen och Gud/Jesus. Kyrkan har ju därför talat om sakrament, instiftade – med särskild roll i kyrkan.
    Denna dimension kommer liksom inte till tals i ditt reflekternde.
    När Jesus döptes i Jordan var Johannes förbryllad: varför skulle Gudssonen döpas? För Jesus var det verkligen ”Kick-off”-dagen. ”Denne är min älskade Son…” För mig måste en dopteologi börja där – Gud uttalar sin bekräftelse./PA

    • Per Westblom permalink
      14 juli 2010 10:54

      Hej PA. Roligt att det är någon som är vaken och reagerar i sommardvalan. Att baptister har en subjektiv uppfattning i dopfrågan borde (!) inte förundra. Hela vår tradition kommer ur en stark betoning på subjektet och den enskilde, inte minst när det gäller dopet. Jag ska inte sticka under stol med att det inneburit en obalanserat individualistisk syn på kristenlivet. Den tidigare (?) baptistiska uppfattningen att dopet i första hand är en bekännelsehandling understryker den slagsidan, liksom det nutida språkbruket att ”jag döpte mig”. Gud är mer av betraktare än aktör. Men inte desto mindre anser jag alltjämt att framhållandet av den som blir döpt är ett mycket viktigt bidrag i det ekumeniska dopsamtalet. Gud äger och handlar i dopet, ja. Församlingen förvaltar och utför dopet, ja. Man döps dessutom in i församlingen. Men dopets överlåtelsekaraktär, där jag uttrycker min vilja att dö och uppstå med Kristus (Rom 6) den måste med nödvändighet, anser jag, framhålla dopet som den enskildes beslut att följa Kristus.

      Jag tycker inte att jämförelsen med Jesu dop är riktigt enkel. I princip var ju det ett annat dop än det som vi möter i Apg, där man också skiljer på Johannesdopet och det kristna dopet, i så hög grad att den som blivit döpt med det förra också förväntas bli döpt i Jesu namn. För mig är startpunkten snarare Apg 2 där människor, utifrån en fråga om vad de skulle göra, lät döpa sig för att erhålla syndernas förlåtelse och Andens gåva.

  2. pa sahlberg permalink
    14 juli 2010 11:06

    Per.
    Tack för snabbt svar. Du har rätt i att kyrkan tydligt skiljer mellan bättringsdopet och det dop som Jesus befallde.

    Möjligen kan man se Johannes dop av Jesus som ett tredje dop – unikt på alla sätt. Det jag gärna tar fasta på är just himlens bekräftelse.

    Jag vill se och höra den dimensionen, då blir dopet (och nattvarden) sakrament, helig handling, nådemedel./PA

  3. 14 juli 2010 14:41

    Hej Per,
    Jag skriver för att kommentera vad du skriver i frågan om ett s.k. dubbeldop, det där med att en person som upplever att han/hon inte är döpt fastän dom blev det som barn och som vuxna vill döpa sig på riktigt.

    Ett dop är inte ett dop först när jag som människa upplever att det är ett dop. Det är inte alltid så att individen bestämmer när eller hur hon ska döpas eller ens att hon ska döpas, men Gud är inte heller Kalvinistiskt förutbestämmande. Det finns en mystisk mitt och där ryms barndopet.

    Ett dop är först och främst Guds nåd till en människa. Nåden i dopet är inte beroende av prästens godhet eller syndfrihet. Den är inte beroende av den som ska döpas. Den är fri och den är gratis. Genom sin föregående nåd har alla människor möjlighet att säga ”ja” till Guds nåd i dopet. (Dopet är inte bara en symbol, såvida vi inte är Zwinglis lärjungar, men det kanske Baptiströrelsen är? Då är baptismen och metodismen ljusår ifrån varandra.)
    I dopet förmedlas nåd. Genom dopet och Anden i dopet föds vi på nytt (Johannes 3) genom vår tro. I Biblisk miljö, anser jag, att det aldrig handlar bara om individer som tror. Individer är alltid i ett sammanhang. No man is an island. Människor fick symbolisera och ta (eller bli) ansvar för stammar och hela nationer. Hela arvssyndstanken är att människan är ett kollektiv av personer…vilket passar väldigt bra in på människan som Guds avbild. Gud är ju tre gudomliga personer i ett gudomligt väsen.

    Alltså, jag kan aldrig tänka mig att dopet bara är baserat på den enskilde individens önskan och upplevelse (ska man döpa om någon som är vuxendöpt men inte upplevde något?). Jag tror även att texten i Rom 6, som visar på dopet som en medveten handling, också visar att dopet i sig inte automatiskt gör att man lever som man borde, vilket i sin tur rimligen borde också innehålla att barn som döps har liksom vuxna ett ansvar att leva i dopet…men misslyckas.

    Till sist måste jag säga att den nya kyrkan mer och mer liknar de 9 punkter i Vägen Vidare som analyserade vårt samhälles svaga punkter, framförallt verkar den bli både ytlig och individualiserad.
    Jag hoppas jag har fel men en kyrka som faller för frestelsen att inte säga någonting alls om vad som faktiskt är kristen tro och vad som inte är det, som säger att alla tolkningar är mer eller mindre ok och att det är upp till vara och en (eller varje församling) att klura ut kristen tro och liv öppnar sig för en uppsjö av problem.
    Om en människa är nyfiken på Gud och vill veta vem Gud är, vad han vill, vem man själv är, vad meningen med livet är och hur en relation med Gud kan återupprättas är det ett svek av Bibliska mått att som kyrka inte ha -ett- svar utan dumpa tillbaka frågan och säga att alla får klura ut de frågorna bäst de kan…en pastor kan säga A och en annan B och en tredje K. Om alla svar är rätt är inga svar rätt.

    Tack för möjligheten att kommentera,
    Andreas Kjernald

  4. Per Westblom permalink
    14 juli 2010 17:32

    Hej Andreas! Jag skrev i mitt svar till PA: ”Gud äger och handlar i dopet, ja. Församlingen förvaltar och utför dopet, ja. Man döps dessutom in i församlingen.” Detta, menar jag, framhåller dopets kollektiva, mer-än-symboliska och gåvomässiga karaktär. Min fråga är snarare: ska individens upplevelse och beslut få spela någon roll? Och med upplevelse menar jag inte att man i dopet upplever något särskilt utan att man bär på en medveten erfarenhet. Jag talar om människor som inte på något sätt kan se sig som döpta. Vad ska vi göra med dem, när alla argument är uttömda?

  5. pa sahlberg permalink
    14 juli 2010 19:53

    Bra Per. Det känns som det är om detta vi måste tala mer. Guds bekräftelse, kyrkans/församlings roll och den döptes beslut/liv i dopet. Vi behöver ta flera steg i en fördjupad dopsyn; vi kan bidra med reflektioner kring Guds handlande med oss, baptister särskilt med individens hållning. Detta måste vi kunna ta till klarare och djupare nivåer.

    Jag skulle dessutom vilja parallellställa resonemangen kring nattvarden. Inte heller där är det elementen som är den stora saken, men Guds handlande och individens mottagande./PA

  6. 15 juli 2010 09:34

    Tacksam för att du tar upp de här frågorna , Per. Om man utgår enbart från Guds handlande i dopet, så kan jag förstå att dopåldern blir av underordnad betydelse. Men om man ser dopet som en mötesplats, där människan också bejakar Guds erbjudande blir perspektivet ett annat. Då måste dopet vara ett medvetet beslut. Jag tror det är viktigt att vi i de ekumeniska samtalen börjar med grundfrågan om vad som händer i dopet, innan vi pratar dopålder. För Gemensam Framtid är det förstås angeläget att alla frågor bearbetas före ”bröllopet”. Just bröllop är förresten en parallell som jag gärna använder när det gäller dopet. Även där handlar det om en överlåtelse, och ingen vigselförrättare vill väl eller får viga andra än sådana som uttryckligen begärt det.
    Med sommarhälsning
    Bosse

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: