Låt mig få höra om Jesus
07 maj 2010
I dag har jag skrivit i Jonas Gardells blogg där han frågar efter kyrkoledares synpunkt. Jonas har genom sina böcker och tv-serien ”Å Herregud!” gjort kristendomen tillgänglig till svenska folket. Det är ett fantastiskt evangelisatoriskt bidrag som jag gläds åt. Jonas uppmanar själv i boken ”Om Jesus” till det som är en baptistisk princip: ” tänk själv!” när han skriver ”Tro inte allt jag skriver”. Han ger sitt bidrag till samtalet, och vi inbjuds att vara med i det. I religionsfrihetens namn är jag ytterst tacksam för Jonas bidrag till det viktiga samtalet om Jesus, Gud och tro.
54 kommentarer
leave one →
baptistadm
Susanna
Baptistbloggen 
Bra! Jag vill att samfundsledarna ska ta avstånd från det som skett. Hoppas fler gör som du.
Bra!
Jag håller med dig Karin att det är bra med många röster i det kristna samtalet.
Jag i mia bästa stunder tycka att en hel del av det Jonas säger är okej, men:
jag håller inte med dig om att Jonas Gardell har gjort ”kristendomen tillgänglig för svenska folket”. Menar du att Jonas företräder krsitendomen? Han hänvdar ju bland annat att Jesus inte dog för vår synder och alla människor redan har rätt ställning inför Gud. Det är väl inte kristendom?
Hej David!
Jag menar att när travar med böcker ”Om Jesus” ligger i vanliga bokhandlar finns möjlighet till ett fördjupat samtal om Jesus, tro och kristet liv. På så sätt har vi – som arbetar inom kyrkan – en fantastisk möjlighet att följa upp Jonas bidrag. Han delar med sig av sin tro, ger sitt vittnesbörd, vi behöver inte tro allt han skriver och framför allt kan vi utmanas till att göra som Jonas, dela med oss av det vi tror på. Formellt företräder han ju inte någon kyrka, men vem avgör vem som företräder kristendomen? Jag tänker, att t ex de två exempel du tar upp inbjuder till jättespännande samtal utifrån Jonas bok som jag önskar lever i våra församlingar.
Jag håller inte alls med dig Karin. Jag gläds inte över att Jonas Gardell talar ”OM Jesus”. Han har sin frihet att tycka vad han vill, absolut! Men enligt mej är det inte ”bibelns Jesus” han lyfter fram. Det är inte kristendom för 5 öre! Som baptist ska vi väl pröva varje s k lära gentemot skriften? Tycker du att den Jesus som Kristus som framställs i evangelierna och i Paulus brev stämmer med det Jonas säger? Jag tycker inte detta bidrar till något bra. Han har sannerligen inte gjort ”kristendomen tillgänglig för svenska folket.” Tyvärr är det alltför få kristna ledare som talar om Jesus i det offentliga rummet så att det ger avtryck. Det är ett stort intresse för Jesus bland svenskar. Jag möter det varje vecka. En sökare som är strakt dragen till Jesus sade till mig helt nyligen. ”Jag såg ett program med Gardell, men det gav mig ingenting”. Tack och lov för det!
Hej Christer,
Nej, vi tycker inte lika du och jag. Men jag håller med om att vi som hör till de etablerade kristna sammanhangen lyckas alltför lite att tala om Jesus, tyvärr tror jag både i det offentliga och det mindre offentliga rummet. Det är som du skriver, ett stort intresse, men vi lyckas inte riktigt ta bollen. Det är sorgligt och något vi borde ägna vår energi åt.
Hej Karin!
Än en gång, jag håller med om att samtalet med omvärlden är jätteviktigt och att det mycket väl går att använda Jonas Gardells böcker i det samtalet.
Men det ju jätteviktigt att jag som kristen presenterar den Jesus som bibeln skriver om.
Den Jesus jag finner i nya testamentet tog männsikans synd på sig och säger sig vara enda vägen till Gud.
Hur långt från den bilden av Jesus kan man förkunna och ändå höra att samfundsledningen är stolt över att man kallar sig baptist?
Karin, jag försöker inte vara ironisk och jag vill inte spela ”besserwissermen” men jag är uppriktigt sagt oroad över att vi inte bara ”samtalar” med hjälp av Jonas böcker och tv-program utan sväljer hans teologi också. Då har vi gjort oss själva en björntjänst.
I all välmening
/David
Tack David! Jag delar precis vad du skriver. Är det kristen tro om inte Jesus dött för våra synder?( Rom 4:25-5:1) Som baptist vill jag stå på bibelns grund!
Karin Wiborn
Heder åt dina åsikter.
Varför tycker du Karin att exemplen att Jesus inte dog för våra synder och att alla människor redan har rätt ställning inför Gud är jättespännande samtal som du önskar lever i våra församlingar? Menar du att vi bör vara osäkra på svaren på dessa frågor? Samtal där alla är överens är väl inte så spännande och dessa två frågor berör den omistliga urgrunden för kristen tro. Vill du inte att dina församlingar skall vara fast rotade i bibelordet och stå stabilt på hälleberget?
Ursäkta om jag frågar men hur ser det evangelium som du företräder ut egentligen?
Hej Thomas,
Jag tycker det jättespännande i dessa samtal är vad Jesus betyder i våra liv. Jag tycker mycket om att lyssna till berättelser och själv få dela med mig av vad min tro på Jesus som älskar förbehållslöst in i döden utmanar och kallar mig till i mitt liv och mina livsval. Det menar jag också är att vara rotad i bibelordet och ”göra” bibelordet idag, en fortsättning på apostlagärningarna om du så vill.
Jag vet inte om det evangelium jag företräder ser ut på något särskilt sätt, jag läser och söker efter Jesus från Nasaret, den förhärligade Kristus och människosonen, Guds son med hjälp av bibelns berättelser för att det ska vara evangelium, glädjebud och befrielsebudskap i det liv jag lever, och det liv jag finns i.
Jag vill att vi ska tala med och om Jesus i våra församlingar, utanför våra församlingar oavsett om vi är överens eller inte. Det är vårt uppdrag. Det tycker jag är spännande.
mvh
Karin
Hej Karin!
Ditt senaste inlägg är ju jättebra och jag har inget att invända mot det. Men då förstår jag inte varför du i högre grad bejakar det som Christer och David skriver när de värnar den absoluta kärnan i kristen tro. Varför invända mot deras genuint bibelförankrade inlägg? Borde inte det evangelium du företräder se ut på ett särskilt sätt? Det är ju ändå Vägen , Sanningen och Livet vi pratar om.
Karin!
visst minns jag sången du rubricerat ditt blogginlägg med. Visst är det spännande när samtal om livet bibeln och tron kan breddas och fördjuipas Visst skall vi bejaka människors nyfikenhet på Jesus och trons mysterium.
Där är vi lika.
Det sägs ju att vad hjärtat är fullt av det talar munnen. Nu skriver Karin sin inre tanke. En känd profil medial och karismatisk har tyckt till och gjort TVF Skrivit böcker som affärsmän gärna säljer för god vinst och av kommersiella sjäöl.Koppling mellan TV och bokutgivning är en del av traditionell media/företagskoncept.
som ringar på vattnet sprids budskapet och baptistledningen hänger med.
det som händer mellan Hornstull och Östermalmstorg är det som händer och gäller Det är det som speglas och beundras. runar går förbi med nya blondiner och biibel ihand eller känisar tycker till Kanske om en Jesus som man uppfattar på sitt eget sätt.
i värmland verkade Jeus för en tid sedan ytterst kraftfullt. jag läste jag en artikelav en baptistpastopr beskrev hur Jesus helade en sjuk flicka så omgivningen förundrades. En levande kraftfull Jesus som verkar idag lång söder om Södertälje och utanför televisionens godkända budskap.
kanske inte medialt utan verkligt fascinerande och gripande
En levande Gud som gör under 2010
Kanske finns det en verklighet utanför den digitala eller queerteologiskt korrekta. Kanske verkar en man som uppstått på riktigt i Malmö, Frölunda Gagnef eller Vänersborg. Kanske förkunnar bygdens predikanter Gufds ord om en levande Gud som uppstått.
men om det skrivs inte i qx eller ens i Sändaren eller..Men om Gardell tycker till bär det mediala bruset ända in i läsarfolkets inre.
lite märkligt men inte förvånande
När Otto Länsberg i Stenshults ålderdomshem läste Bibeln och sjöng kanske just den sången som Karin lagt som rubrik förbjöd kommunfullmäktige såväl baptistpredikanten som föreståndaren å det kraftigaste att låta läsarna förkunna Guds ord för de gamla.
jag tänker på och undrar om Länsberg hade fått en egen länk till sin hemsida om han hade haft en…
.
JAG FATTAR INTE…
Jag kan inte förstå hur baptisterna kan ha en så blind ledare som Karin Wiborn som inte klarar av att genomskåda Gardell.
Det är ju hur långt från biblisk tro som helst. Och baptistisk i synnerhet.
Det en falsk profet står för kännetecknar även Gardell.
För övrigt till det resonemanget hänvisar jag till några tankar om detta:
http://aletheia.se/?s=Hur+man+fintar
Det är lätt att känna sympati för Gardell, bla. för hans svåra uppväxt men
det är viktigt att se fåraskinnet han sveper in sig i.
Och hans rätta syfte och avsikt.
Vet inte om någon baptist längre kommer ihåg vad Jesus sa om vad som händer om en blind leder en blind.
Karin!
Läste ditt inlägg- från 13 maj. där är viöverens om allt Du skriver.
Jag tror såväl-jag Du och många kristna utanför Din socialt kulturella-krets får problem med Din kommunikation och budskap. det jag ovan på alltför liten handdator ser jag nu…. Försökte beskriva är upplevelsen av Din referensram i vilken Du bottnar.
jag gillar Gardells artisteri Men hans budskap i hans evangeliska budskap kan jag inte tro att Du delar….
här blandas Din kommunikation med ett ledarskap som ibland fungerar som ledarskap där Du tog ställning…tex dopfrågan för samverkan med Sv Kyrkan Sen din nästa hållning där du i en annan teologisk fråga tydligt duckar bakom den systematiska organisationsfrågans kontext I dopfrågan är det väldigt många församlingar som samverkar i dopfrågan med barndöpare i SMK I homivigselfrågan ännu bara två08 församlingar som man ja jag tydligt uppfattar du supportar
där finns en obegriplig obalans
sen väljer du Gardell och hans affärside…som han och hans medfinnansiärer gemensamt producerat på affarsmässig grund. då blir man lite yr och försöker begripa hur du kan välja samtalslinjer. hur din referensram ser ut.
det är uppennart ett perpektiv långt från Tösse Vårgårda Tabernaklet och Gagnef Finns botten i det relativiserade mediakonglomeratet eller bottnat i biblisk kontext.
Så kan man fundera
Mvh
Lars göran
Karin,
Jag måste säga att jag tar Davids linje i den här diskussionen. Jag kan precis som honom inte på något sätt se att Jonas Gardell företräder kristendomen. Visst håller jag med dig att det är bra att det finns böcker med namnet Jesus på i bokhandeln som kan väcka tankar och funderingar om Jesus bland det svenska folket. Men när innehållet i boken snarare talar emot och i princip tillintetgör det centrala i det kristna budskapet så blir det snarare något som vilseleder. Jag har läst avsnitt ur hans bok och kan se att han skriver många bra saker från sin barndom etc. En del av hans bok är ett bra vittnesbörd. Men som sagt, när man tar bort det centrala budskapet i evangeliet så medför det på inga sätt något gott. För mig är snarare Jonas Gardells bok en antikristlig litteratur som plockar bort hela frälsningskonceptet ur bilden, vilseleder folk och har en teologi som på de flesta sätt sätter sig emot den teologi som har format kyrkan under 2000 år. Att du påstår att detta är, för att citera, ”ett fantastiskt evangelisatoriskt bidrag som jag gläds åt.” är enligt min mening, på ren svenska, blåst. Att du sitter som ledare för baptistsamfundet och gör sådana här uttalanden tycker jag är väldigt oroväckande. Ditt ledarskap för på något sätt inte församlingen till Gud utan snarare bort från Gud. Dina uttalanden och din ståndpunkt framför allt kanske i frågan om samkönat äktenskap skapar splittring och förvirring i Guds församling. Guds plan för sin kyrka är ett enat folk, inte ett splittrat. Det är snarare djävulens plan. Ditt ledarskap är en skymf mot kyrkan och dess historia. Beslutet som togs idag på konferensen är rakt emot allt vad Bibeln säger. Jag hoppas att du kommer till insikt innan det är försent.
Gud välsigne dig!!
Karin,
Jag vill bara förtydliga att jag inte på något sätt menar att du går djävulens ärenden i ditt ledarskap. Jag menar att som ledare har vi ett stort ansvar och det är viktigt att vi inte leder folket fel.
Mattias
…med tanke på röstsiffrorna i SBs beslut så är ni helt fel ute när ni pekar ut en person på det här sättet. Förutom det att ni tror er ha rätten att vara respektlösa mot en Jesu Kristi tjänare – så verkar ni inte ha insett vad det betyder när Jesus säger att den som dömer själv ska bli dömd. Visa kärlek och respekt i era kommentarer.
/Magnus Kronberg
Bästa Magnus!
jag uppskattar att Du skriver vad Du känner. det är väl-liksom bloggens ide
jag skulle dock önska att Du förfinade Ditt inlägg så kanske det når målet. i obestämd form pluralis tillskriver du med beteckningen ”Ni” och då har du dömt alla över ett och samma ämne. menar Du verkligen det…Om inte vore ett förtydligande rätt bra.
sen är ju en omröstning med siffror utifrån ett konferensärende en sak och en bloggkonversation en annan. jag har noga läst det som Karin uttalat skriftlig och likaså ttranden hon skrivit till ms. där kan vi skila på den anställdes åsikter och de beslutande Sen kan varje enskild ju driva en linje och då får man ta ansvar för den oavsett slutresultatet.
i organisationens demokratiska process får man ta ansvar för majoritetsbeslut
det behöver inte betyda att de är rätt eller fel utan utgör svar på frågan de hanterar
det finns i historien goda exempel på liknande beslut som efter en tid ansågs som katastofala.
den domen besitter inte vi som tur är.
jag är beredd att ta till mig av synpunkter eller kritik men snälladu rikta den till mig om den är till mig eller till den det berör….
vänligen
lars Göran
Magnus, visst det var ”folket” som avgjorde röstningen. Men det är alltid ledarens yttersta ansvar att leda folket rätt och komma med förslag som är grundat på Guds ord. Jag kommer inte med respektlösa dömanden i det jag skriver. Visst, Jesus sade att vi inte ska döma och jag är rätt hård i det jag skriver. Men Bibeln lär oss också att vi ska gå till rätta med människor inom församlingen som gör fel. Det Jesus säger om att inte döma andra handlar kanske snarare om att döma och se ner på människor som försöker leva rätt och till stor del de som finns utanför kyrkans gemenskap som ännu inte vet vad som är rätt eller fel. Men när jag ser ledare som leder folket fel och har en påverkan på Guds församling som är direkt obiblisk blir jag fruktansvärt ledsen och väldigt arg. Jag skulle inte påstå att jag dömer. Mina åsikter och mitt uttalande har en biblisk grund och sanning i sig. Det finns en liberalism och en skulle kanske vilja säga feghet inom Baptistsamfundets ledning där man i stället för att leva efter Bibeln och förkunna sanning så väljer man att vara omvärlden till lags. Detta är inte ett ledarskap som samlar fåren utan snarare skingrar dem. Jag tycker att det fjäskas och ingen vågar stå upp för ordet. Det är inte ett ledarskap i mina ögon. Och glöm inte vad Bibeln säger om ledarskap och hur vi ska stå till svars och dömas hårdare. Jag är själv ledare i Guds församling och allt jag säger är lika mycket till mig själv. Guds ord är ett tveeggat svärd och det riktas alltid åt två håll.
Kära Lars Göran, man kan ju antingen hålla min kritik av kritiken eller så kan man tycka att jag har fel. Du (andra person singularis) gör varken det ena eller andra. Menar du att det är ok att på det här sättet ställa en person till svars för det en rätt enig rörelse faktiskt beslutat. Ni (andra person pluralis) som inte håller med kan ju försöka förhålla er till det istället för att angripa person. Karin är nu inte påve för baptister – hennes makt att leda oss fel är tämligen begränsad. Förhåll er till det vi som rörelse faktiskt beslutat, inte med tveksamhet, utan med stor majoritet. Att ni ser på sakernas tillstånd på ett annat sätt har vi faktiskt lyckats uppfatta vid det här laget. Vi tänker på ett annat sätt och menar att det är Guds vilja. Så hur kommer vi vidare? Kan ni tänka er att arbeta tillsammans med oss för att evangeliet ska förkunnas i Sverige idag
/ Magnus
Aspekt #1:
Majoritet visst. Men vet de egentligen vad de röstar för. Vet de egentligen att de röstar för något som i princip går emot Bibeln. Eller har missionsstyrelsen lindat in det på ett fint sätt och i princip manipulerat ”fåren” att gå deras väg. Har folket röstat på missionsstyrelsens förslag p g a att de pastorer som finns i vårt land som sätter sig emot det här förslaget hängs ut som fundamentalister och stämplas därigenom som något negativt. Inte konstigt att ingen röstar på deras motion då. Det är lättare att få folket att tro på en lögn än att de tror på sanningen.
Aspekt #2:
De som var närvarande vid omröstningen gick på styrelsens förslag p g a att de inte vågar annat. De har egentligen ingen koll på vad Bibeln säger för att de inte har fått undervisning och lärt känna Guds hjärta. De lägger större vikt vid nåd och förlåtelse och att vi måste möta alla människor och vara öppen för alla besökare, men glömmer bort att Bibeln faktiskt är full av saker som Gud kräver av oss. 1:a budet. Du SKALL inga andra gudar hava. Att rösta för ett förslag som är antibibliskt är inte tillbedjan till Gud utan snarare till sig själv.
Sammanfattningsvis: Hur ska vi kunna lära människor vad sann omvändelse är om vi själva inte omvänder oss? Hur ska vi kunna förvänta oss att människor ska växa i sin kristna tro och lära känna Jesus som Han verkligen är om vi inte förbereder en bra grund för dem att stå på? Hur ska vi i vår vildaste fantasi kunna tro att kyrkan ska växa om vi inte predikar sanning? Det beslut som tagits kommer inte medföra någon som helst välsignelse för kyrkan. Ett frö kan inte växa om det inte faller i god jord. Och en jordmån utan sanning är en jordmån som är full av ogräs och tistlar.
Mattias
Var du med på konferensen? Hur kan du vara så säker på att baptistsamfundets ombud är okunniga? Är det inte lite väl respektlöst att mena att de ombud – som församlingarna runt om i Sverige via församlingsmöte eller på annat sätt utsett till sina ombud – skulle vara okunniga? Och hur vet du att de som hade annan åsikt hängdes ut som fundamentalister?
Tvärtom fick de som hade annan åsikt än den som vann omröstningen, mer tid i debatt än någon annan. Det enda ”hot” som framfördes var om att lämna samfundet om det inte röstades för motionerna. Men ändå vill jag hävda att ingen skrämde ombuden att rösta för missionstyrelsens förslag.
När det gäller kyrkans växt så kan jag bara tala av egen erfarenhet… den församling jag tjänar har växt stadigt de senaste 7 åren. Tydligen trots mitt ledarskap…
/ Magnus
Vidare…
Det är inte konstigt att kyrkan i Sverige är liten. Det förvånar mig inte ett dugg att Baptistsamfundet krymper. Till slut kommer ni att stå ensam. Den dagen kommer ni inse att ni kanske borde ha lyssnat på de pastorer och ledare som ni kallar för fundamentalister och hänger ut som idioter. Den dagen kommer ni att ångra er. Men när den dagen kommer, så är det tyvärr troligtvis försent. Bara den som går MOT strömmen kommer till KÄLLAN!! Och den källan är Jesus. Jag hade gärna samarbetat med er i att sprida evangeliet till Sverige. Men jag kan tyvärr inte göra det eftersom vi är på väg åt olika håll. Jag vägrar följa med strömmen för jag vet att det inte är Guds vilja. Ni kanske tror att det är Guds vilja att ni följer med strömmen men det enda ni kommer hitta är ett stup som kommer vålla erat fall.
Jag anklagar dig inte Magnus. Jag är övertygad om att du och många andra ledare inom Baptistsamfundet, även Karin, är underbara människor. Jag vet att ni älskar Jesus och jag vet med säkerhet att Han älskar er. Men den teologi ni för och det ledarskap ni företräder kan jag på något som helst sätt inte backa upp. Jag kan ju inte garantera att jag har rätt i det jag säger. Även jag har mina brister. Men jag kan, utifrån det jag läst i Bibeln och det jag har lärt känna i Gud säga att jag känner en stor tveksamhet till att det vi står inför kommer att bära god frukt.
Karin, jag vill ta tillbaka det jag skrev om att ditt ledarskap är en skymf. Det föddes ur ilska, var okontrollerat och jag gick över gränsen. Jag ber om förlåtelse för detta och om jag sårat dig. Hälsn Mattias
Vill bara påpeka att det är inget kollektiv som agerar på denna sida gentemot Karin. Och att jag blir förvirrad av inläggen. Trodde det handlade om Jonas Gardell och kristen tro. Men det började plötsligt handla om konferensbeslut och äktenskap. ”Mattias”, känner jag dig? Vill du stå tillsammans med minst 72 andra i vårt nätverk Klassisk Baptism? Hör av dig till mig.
Det var med stor sorg jag följde konferenshandlingarna via webbtv i går eftermiddag och fick se hur majoriteten på en samfundskonferens väljer att gå emot Guds ord. Vad händer med ett samfund som ger sitt gillande till att vissa församlingar välsignar synd? Det samfundet säger är att det är helt ok. Vad gör det med dessa människor? Vad blir nästa fråga? Kan en församling inom SB fatta beslutet att Jesus bara är en av vägarna till Gud? Ska vi hävda den ”baptistiska friheten” igen? Den väg som baptistsamfundet väljer (och den nya kyrkan eftersom SMK tänker likadant) är ingen väg jag följer med på. Jag kan inte tillhöra en rörelse som välsignar något som inte Gud välsignar. Denna fråga är mycket större än samkönade äktenskap. Det är en bibelsyns fråga, och det blir allt mer tydligt.
Du undrar om vi kan samarbeta Magnus? Det finns givetvis frågor där olika kyrkor gör gemensam sak, det finns SKR och lokala kristna råd, men det du menar är väl om vi kan vi tänka oss att vara sida vid sida i ett nytt samfund? Mitt svar är nej. Det blir mer tydligt att det går en skiljelinje i svensk kristenhet. Det handlar om bibelsyn och efterföljelse av Jesus Kristus. Jag har förresten ett bra namn på den nya kyrkan som ska bildas. ”Liberala Frikyrkan”. Det är väl ett passande namn?
Thomas, tror inte vi känner varandra. Håller med om att bloggen har tagit en vändning. Det är väl delvis mitt fel. Jag skrev en hel del om tankar jag burit på länge men inte känt läge. Erbjudandet om nätverket behöver jag fundera och be över. Vill tacka för förfrågan. Återkommer med svar så fort jag vet.
…Läste detta i tidningen Dagen. Det är skrivet av Elisabeth Sandlund som är chefredaktör :
”Den teologiska hållning som Gardell gör sig till talesman för är inte den teologi som Dagen står för. Det är så självklart att det nästan inte borde sägas. Den står i skarp motsättning till den kristna tro där Bibeln är Guds ord, Jesus Kristus är Guds son, vår frälsare och herre och den helige Ande en levande realitet även i vår tid.
Men vare sig vi tycker om det eller inte når Jonas Gardell ut med sitt budskap, framfört på ett språk och i en ton som uppenbarligen tilltalar människor som står utanför en kristen gemenskap. Vill vi stöta bort dem är den bästa metoden att på allt vis fördöma de insikter som de tycker sig ha fått. Vill vi dra dem närmare Jesus Kristus måste attityden vara en annan, att visa på motargumenten och peka på Bibelns ord och den kristna traditionen, och att göra det kärleksfullt men med tydlighet. Anser vi att Gardell ger fel bild av Jesus är det vår sak att ersätta den med den riktiga.
Att rusta varje bibeltroende kristen uppdraget att vara ett trons vittne måste stå högst upp på varje samfunds att-göra-lista. Om vi vill ta missionsbefallningen på allvar.”
Karin! Det vore intressant att få din kommentar till Elisabeths funderingar!
/David Axelsson
David!
Det andra stycket i artikeln är till 100% vad jag menar. Det är jättebra och mitt i prick. Det är så jag menar att Gardell ger ett enormt bidrag till samtalet om Jesus, det är vårt uppdrag att följa upp det. Precis som Gardell har all rätt i världen att fundera och skriva om Jesus, vilket han dessutom gör genom att börja med att förklara att han alls inte är objektiv och har hela sanningen. Han är tydligen med att han har en agenda. Det är ett superbra uppkast för oss att ge våra berättelser i församlingarna, och jag sörjer att vi ägnar vår tid till att bedöma Gardells teologi rätt eller fel på ett inomkyrkligt sätt. Om vi bara förkastar och fördömer hans rätt att fundera högt, missar vi bollen.
Karin, jag skulle vilja veta vad du tycker om första delen av artikeln.
Karin, jag håller med Mattias här, Vad tycker du om första delen i vad Elisabeth skriver?
Hela Baptistsverige håller andan! Frågan är större än till och med om Mer skall kolsyras. Kommer Baptistsamfundets missionsföreståndare att bekänna att Bibeln är Guds ord, Jesus Kristus är Guds son, vår frälsare och herre och den helige Ande en levande realitet även i vår tid?
Det är med stor förvåning och bestörtning som jag läser att vår samfundsledare Karin Wiborn skriver följande: ”Jonas har genom sina böcker och tv-serien ”Å Herregud!” gjort kristendomen tillgänglig till svenska folket. Det är ett fantastiskt evangelisatoriskt bidrag som jag gläds åt.”
Vilken kristendom är det som Jonas Gardell gör tillgänglig? Efter att ha tittat på TV serien är det i alla fall inte den kristendom jag har lärt känna. Jag hade förmånen att för snart ett år sedan lyssna till ett samtal/debatt mellan Jonas Gardell och Stefan Swärd i Söderhöjdskyrkan i Stockholm. Detta var en bra kväll där Jonas Gardell också var lyssnande till de motsatta synpunkter som fördes fram avseende den kristna tron. Denna balans saknades nästan helt i TV serien förutom det han i några sekunder lät evangelikala företrädare som Stefan Swärd och Niklas Piensoho få komma till tals. I vissa fall upplevde jag Jonas Gardells uttalanden som i de närmaste hädiska mot den Gud och Jesus som jag älskar. Därför håller jag inte alls med om att serien har gjort kristendomen tillgäng för svenska folket. Snarare att man har fått en skev och negativ bild av det positiva budskap som kristendomen har.
Ibland hävdas i massmediala sammanhang att all publicitet är bra, även negativ sådan. Är det detta som du, Karin, hävdar när du säger att ”Det är ett fantastiskt evangelisatoriskt bidrag som jag gläds åt.”? Jag tror inte att det stämmer i det här fallet. Jag gläds inte alls åt detta.
Slutligen, Karin, jag ser liksom de tre föregående kommentatorerna Mattias, Christer och Thomas fram emot dina ytterligare kommentarer till Elisabeth Sandlunds artikel.
Kära bröder, vad ni håller på!
Självklart bekänner jag Bibeln som Guds ord, Jesus Kristus som Guds son, vår frälsare och herre och den helige Ande som en levande realitet i vår tid. Vad tror ni egentligen?
Självklart förstår jag också att Jonas Gardells beskrivningar om Jesus skiljer sig från den bild av Jesus som kyrkan över tid har förmedlat. Det är det som är spännande och intressant. Jesus Kristus är det levande Ordet, Gud inkarnerad, och för oss alla vägen till Gud. Just därför menar jag att samtalet, funderingar, experimenttänkande och sökande är viktigt för vår tro. Annars är risken att bilden av Jesus, det levande Ordet, bara nedärvs och blir statisk.
Gardell representerar sig själv i sina böcker och sina program. Han menar inte att han är förespråkaren för någon kyrka, han berättar sin berättelse och delar sina tankar. Vad är problemet med det? Han har sina poänger i det han skriver, och det finns absolut det som jag ifrågasätter också. Huruvida det missstämmer med Dagens teologi kan jag inte säga, eftersom jag inte har full koll på vilka dogmer som gäller. Självklart inser jag att hans böckers teologi är ovanlig och främmande för många människor, och precis som det för någon är fruktansvärt anstötligt att han skriver som han gör, är det för någon annan en väg som öppnar dörren till Jesus, det vet jag exempel på. Har ni läst hans bok om Jesus?
Tack Karin för det svaret! Jag njöt när jag läste: ”-Självklart bekänner jag Bibeln som Guds ord, Jesus Kristus som Guds son, vår frälsare och herre och den helige Ande som en levande realitet i vår tid. Vad tror ni egentligen?”.
Det är precis en sådan tydlighet som vi bröder på evangelikala kanten älskar och längtar efter och där fick du nog även många baptistpoäng från dem av oss som ser Baptism som att stå för någonting tydligt.
Kanske räcker det inte riktigt för att se en gemensam framtid framför sig men det skapar i alla fall förutsättningar för en fin period i dialog och samtal(se där vilka fina moderna baptistord jag kan använda).
Tack för svar Karin!
Jag tror vi är ganska eniga i tanken om vikten av att använda de möjligheter som ges oss när vi förkunnar Kristus. Jonas Gardells böcker och tv-program är sådan möjligheter.
Nu var det ju inte Jonas rätt till funderingar jag tog upp.
Min oro handlar om risken att ”svälja barnet med badvattnet” (borde nog börja tillverka egna ordspråk:)
Jonas har en tydlig agenda skriver du, frågan är ju om vår agenda som kristna är lika tydlig när vi använder oss av Jonas material?
Vår agenda måste väl ändå vara att förkunna nya testamentets Jesus som dog för våra synder.
För mig blir det märkligt när vi dunkar Jonas i ryggen och tackar honom för hans evangelisationsinsats. Det är som om jag skulle tacka Christer Sturmark och humanisterna för den evangelisationsinsats de gör. Sturmarks intentioner är ju inte att förkunna Kristus, men jag kan använda mig av hans utspel mm. Jag tänker likadant om Jonas utspel och alster. Jag uppfattar inte att hans intention är att förkunna nya testementes Kristus.
…synderna mina dem bar han, smärtorna tog han på sig, redo att hela och hjälpa, redo att uppoffra sig…O,vilket under av kärlek: Det var för mig som han dog, det var för mig som han uppstod, Herre min Gud det är nog!
Så fortsätter texten i sången du citerar Karin. Så sjunger och bekänner du och jag tillsammans med den världsvida kyrkan. Jag har inte uppfattat att Jonas Gardell delar den bekännelsen. Därför blir ryggdunken märklig för mig.
I all välmening än en gång
/David
Tack för svaret Karin. I övrigt håller jag med både Thomas och David i deras kommentarer.
Magnus, det är härligt att höra att din församling växer.
Vidare Magnus, jag sade inte som det var i mitt ”påhopp” på ombuden. Jag gav bara två aspekter. Förhoppningsvis är ingen av dem rätt. Jag skulle vilja veta vad du tycker om artikeln i Dagen och hur du ställer dig till det Karin skriver.
Mattias: du ger bara två aspekter? Som jag ser det kommer du med falskt vittnesbörd. Det är lätt att ha åsikter, men att bara häva ur sig saker som inte har något med sanningen att göra, vad tjänar det till? Det enda syftet som tjänas är att riva ner och förstöra. Min fråga kvarstår, är ni beredda att använda er energi till att vittna om Jesus eller ska den här debatten få all uppmärksamhet? Jag vet hur jag prioriterar i alla fall. Gud välsigne er bröder (systrarna verkar ju ha bättre saker för sig…)
/Magnus
Systrarna håller på med mänskliga relationer och sånt tjafs. Du har rätt Magnus, det finns andra bloggar vi måste bevaka också.
Falskt vittnesbörd säger du. Vill du ha fler aspekter? Det skulle du nog kunna få. Ge mig ett par dar. Jag skrev bara det jag tänkte. Så du tycker att att häva ur sig saker som inte hör sanningen till bara förstör och river ner? Hmm, var det inte en konferens nånstans i Sverige härom sistens där man tog ett beslut som saknar Biblisk grund? Det om ngt är väl att häva ur sig osanning och komma med falskt vittnesbörd. Eller?
Ja kära nån. Låt mig få höra om Jesus… skriv i… Man minns ju sången som Karin inledde med. Den kopplades ihop med en substans, en slags tankemässighet som gundades på den intressante hrr Gardell. Karins svar ovan är till slut klarläggande. Men efter ”många motväggen” frågor.
Det är nog så att debatten om homoäktenskap inte bara handlar om det utan mer om tillit.
Tillit till om vi rör oss i samma bibelsyn. Om vi rör oss i samma troslära. Om vi rör oss i samma referensram. Ochhur vi uppfattar bibelns auktoritet.
Här har det skapats sår.
Djupa sår.
Blödande sår.
Tänk att en blogglinje kan ge så många inlägg.
Ta så mycket energi.
Kanske för att många av oss inom SB känner oss kränkta.
Snuvade på det som är heligt för oss. Som i ljuset av den kränktheten noga läser dess anställde och representant för ledningen(MS) varje ord. När hon antingen efter noga övervägande eller glatt engagemang och i god tro puttar in Gardell istället för Göran Persson eller Claes Eriksson som inspelsledare då blöder såren. Då skapas frågorna.
Är det månne en ny teologisk revidering på gång.
Gång på gång ställer jag mig den frågan. Självklart. SB har genom sin MS (inte alls primärt KARIN) men SB ordf leker ju tittut,,har i min värld ytterst medvetet avvikit från sin egen linje. Ändrats ords innebörd och gjort en terkoppling och hänvisning i beslutsmateralet som utanför anständighet och sanning. Det kan vilket vanlig läsare som läser och inte bara känner konstatera.
Då blöder ens hjärta för man trodde inte om den egna MS att man skulle helt i onädan fara med bristande sanning. Det kunde jag aldrig tro. Inte i god tro men heller inte som i MS handlingar väl överlagt och noga berett.
Då blöder det.Då undrar man.
Kanske begrips mångas engagemang i frågan kanske lite djupare.
Det handlar inte om vinna eller förlora. Käcka tillrop som grabbar acceptera ni förlorade stort…. Nej frågan är djupare. Risken för andra effekter är påtaglig.
Så förstår jag läget.
Karin sista svar är utomordentligt.
Problemet är att hon kommer att säkert att hamna i många lägen med motsvsrande frågeställningar, uttalade eller outtalade de kommande åren.
SMK tog ett beslut i linje med sitt med oss gemensamma yttrande i SKR. Hedersamt.
Vi sa något helt annat.
MS bör ta ansvar för läkningen och ävenså Karins situation genom att ta ansvar för sanningen. Beakta om man vill stå för den och kommunicera ut at det blev fel i det stycket som man tillställde alla sveriges församlingar. Sanningen gör oss ju fria.
Lars Göran
Amen till det Lars-Göran. Magnus, en till aspekt. Eftersom du frågade… Angående det du skrev om att det fanns gott om utrymme till debatt i den här frågan innan omröstningen. Hörde av en vän ikväll, som var där, att den utlovade debatten som hade fått 2 timmars utrymme avbröts tidigare än utlovat. Visar inte det på MS stress att ta beslutet? Visar inte det på att MS ville undanröja allt som stod ivägen för deras förslag och som kunde leda till ett annat beslut? Det känns snarare som ett valfusk än en demokratisk omröstning… Fridens
Hej Mattias!
Alla motioner och förslag diskuterades först under ca två timmars samtalstorg på fredagens förmiddag, där alla som ville fick yttra sig, ställa frågor, lägga ytterligare förslag osv. Själva förhandlingspasset pågick mellan 8.00 och 11.00, och inleddes med morgonbön av Neville Callam (BWA:s generalsekreterare) och välkomnande av tre församlingar. Efter det – som inte bör ha tagit mer än 45 minuter eller så – startade samtalstorgen.
Under lördagseftermiddagens förhandlingspass (14.30 – 17.30) togs sedan plenumdebatt och beslut i alla ärenden. Debatten i den här frågan inleddes med en redogörelse för gårdagens samtal, eventuella yrkanden/tilläggsförslag och hur många ombud som under samtalstorget skrivit under på respektive förslag. Konferensen beslöt tillämpa tidsbegränsning för inlägg (minns inte på rak arm om det var 3 eller 5 minuter), vilket presidiet sedan fick påminna om vid ett tillfälle. Sammanlagt begärde ett 10-tal personer ordet (plus en replik) och när talarlistan var tom frågade ordförande i vanlig ordning om konferensen var redo att gå till beslut. Konferensen svarade ja, och röstade sedan. ”Valfusk” känns som ett ganska starkt ord att använda i sammanhanget…
En liten rättelse till Andreas inlägg; Konferensen beslutade att tidsbegränsa repliker till 3 minuter, debattinlägg hade ingen tidsbegränsning, däremot vädjade konferensens ordförande om att inläggen skulle tillföra nya aspekter och att ombuden skulle visa omsorg om tiden, vilket alla gjorde mycket bra.
Ja vad skall man säga om Jonas Gardell? Tja egentligen ingenting om det inte vore för den uppmärksamhet han får. Givetvis av en fallen världen som håller med honom att det kan ju inte finnas en helig och dömande Gud som behöver frälsa människor från deras synder. För eftersom synd inte finns behövs ju inte heller ett offer. Därför är det bara evangelikalt trams att Jesu dog för våra synder.
Tyvärr har världens tänkande många gånger kommit till uttryck hos även kristna ledare. Ett intressant exempel på det var K G Hammar. Enligt vissa präster i SvK var han antagligen den första icke kristna ärkebiskopen Sverige har haft. Visst företrädde han Gud på något sätt. Eller GUD som han skriver om i sina böcker. Men Gud blir bara en teori om inte pånyttfödelse och tro på Kristus skett i en människans liv. Man talar inte längre om Frälsaren Herren Jesus Kristus längre utan en teori om ”GUD”. För så länge det är en teori kan man ju aldrig veta. Alla vägar är sanna så länge man inte vet eller tror något för sant eller riktigt. Det tragiska blir om kristna företrädare inte längre vet, för otron säger ju ordagrant att man kan ju inte veta, vad som egentligen är sant.
Kristna har länge trott och lärt känna Gud genom Jesus Kristus, Messias, som vi kan läsa om i vår Bibel. Bibeln talar om avfall. Vad betyder det? Menar de präster som sagt att K G Hammar antagligen är den förste icke kristna ärkebiskopen att han har avfallit? Kanske, vad vet jag. Enligt profeterna i Gt så hände i alla fall något liknande i Israel en gång i tiden. Men det var inte alla som föll. Vissa höll den tro och det de visste om Gud för sant och hade en levande tillit till en nådefull men också en dömande Gud. Det nådefulla i det profetiska var att Gud hade förberett en frälsning för mänskligheten genom en tro på många löften som getts till Guds vänner i historiens gång som vi kan läsa om i Gt. Alla som läste Gt och Nt kommer inte att se eller höra detta budskap från dessa nedskrivna berättelser. Men många som Gud kallar gör det. Israels ledarskap på profeternas tid var på många sätt korrumperat och vilse. Hör man och läser om kristna ledare idag på 2000-talet undrar man om det inte är lika vilsna. Är det avfall? Är det det stora avfallet som måste ske? Inte vet jag. Jag bara spånar och undrar hur allt kan vara som det är med beaktandet av Bibelordet. Det ord från Herren som skall vägleda oss att vi inte går vilse. De flesta som ännu tror på detta Herrens ord är nog samstämmiga att Gardell nog är rätt farligt nära de vilsna företrädarna för Israel på profeternas tid och förvanskade Guds ord och löfte om Frälsning. Däri bestod Guds kärlek att han utgav sin egen Son för att vi skall få liv förvanskas. Evangeliets budskap förvanskas i och med Jonas Gardells böcker och aktiva mediala upptagenhet att förvanska Evangeliet om Jesus Kristus. Kristna tar illa vid sig vilket är ett sundhetstecken att det finns något kristet andligt liv kvar där inne djupt inne i hjärtats skrymslen. Men den beklagliga motsatsen är att ledarna i svensk kristenhet inte reagerar lika finkänsligt särskilt då de ju egentligen borde vara herdar och varna flocken för ulven. Är de då de sanna ledarna för kristenheten då? Nä knappast. Det är ju som på Gt:s tid och alltid har varit Herren Jesus Kristus som är Ledaren, Herden, Herren, Konungen men framför allt Tjänaren som hör de troendes bön och misströstan i en vilsen värld. Sen finns det en massa ledare som talar om Gud och Jesus som föredöme och full av kärlek och allt det där. Men det är bara delvis sant om de inte tar hänsyn till det Gud vill förmedla till mänskligheten via sitt ord. Vad vet jag? Kanske bara det att min Gud har frälst mig och jag har inbjudits till Noaks Ark, Jesus Kristus genom min tro till Evangeliets budskap. Gardells budskap vilseför på ett sätt som är beklagansvärt och han behöver inte mer uppmärksamhet och då särkilt av kristna ledare. För då vet de kanske inte längre vad de tror på och kanske inte bör vara kristna ledare längre. Vilket K G Hammar avsagt sig att vara av den ena eller andra anledningen. Men problemet ligger djupare än så. Det var ju inte han som valde sig själv utan en kyrka som gjorde det. Vad säger det om den kyrkan? Vad vet jag? Det enda jag vet är vad jag tror på.
Ja jag kanske missuppfattade det jag hörde. Min vän berättade det ju ändå med sitt synsätt och sin erfarenhet av kongressen i bagaget. Jag var ju inte ens där så jag borde nog inte yttra mig i den frågan. Men jag tycker ändå att beslutet känns stressat och krystat. Glid i frid.
Det var på påverkanstorget som debatten avslutades 30-45 minuter i förtid och ett gäng personer som var uppsatta på talarlistan fick inte chansen att yttra sig. Några hävdade att det berodde på ledande personer i bakgrunden som tyckte att samtalet var för känsligt, riskerade spåra ur och borde brytas. Säkert hade det med någon slags omsorgsöverväganden att göra. Jag hörde inga förolämpningar eller personangrepp, att samtalet avslutades långt i förtid märkte jag.
I slutdebatten fanns det inga formella hinder, däremot fanns det tydliga signaler från presidiet att man helst inte önskade några inlägg. Hänvisningen till att debatten hade ju varit dagen innan. Vi fick faktiskt lobba innan passet startade för att känna oss säkra på att våra inlägg faktiskt skulle släppas fram. Vilket de gjorde med ett halvt ogillande framifrån. Strävan att hålla en trevlig yta var påtaglig.
För ett samfund som bekänner sig till mer demokrati, samtal och öppenhet än andra så kanske det inte var någon höjdpunkt. Jämför Missionskyrkan som också hade påverkanstorg men som körde dubbla förhandlingspass med kanske 100 inlägg. Det var en mer fullödig demokrati tycker jag.
Jag var inte med till slut på det påverkanstorget, eftersom jag behövdes på ett annat torg också. Men när jag var där, verkade det inte finnas någon direkt talarlista (i meningen någon längre kö till micken). Den som begärde ordet fick det i regel direkt efter att pågående talare var färdig. Däremot vet jag inte om det förändrades mot slutet, eftersom jag som sagt inte var där till slut. Jag blir lite frågande inför tidsangivelsen, dock – om man hade slutat 45 minuter i förväg, skulle det varit redan vid kvart över tio (sluttiden var satt till 11.00). Men jag tittade inte på klockan, så jag vet inte.
Så till plenumdebatten. Jag hörde också ordföranden efter ett par talare fråga om det verkligen fanns något nytt att säga om den motionen, och håller med om att det kändes lite onödigt. Samtidigt hade ordföranden hålla sig till de arbetsformer konferensen beslutade om i första passet torsdag förmiddag. Där framgick att att all debatt skulle ske vid samtalstorgen – i plenum skulle man kunna ställa frågor och be om förtydliganden, men själva debatten skulle som sagt hållas dagen före. Nu lyckades vi inte riktigt med det, och det kanske var bra. Men så var i alla fall tanken.
Med flera stationer igång samtidigt kan inte alla höra alla argumenten men det kan man i plenum. Därför är det kanske inte helt bra att se påverkanstorgen som själva huvuddebatten. Vad vet jag t.ex. om de andra 6 stationerna? Påverkanstorg ersätter ju främst Beredningskommittén och borde därför vara till för att vaska fram vettiga beslutsförslag utifrån olika synvinklar samt att ombuden skall kunna sätta sig in ordentligt i frågan. En rejäl debatt inför alla kan väl inte vara fel om man diggar demokrati.
Från Gardell till konferensdemokrati i fem steg… 🙂 Jag håller med dig om att samtalstorgen inte helt kan ersätta den traditionella debatten. Och resultatet de senaste konferenserna, då vi haft samtalstorg, säger en del: bägge gångerna har konferensen beslutat om arbetsformer som går ut på att vi inte debatterar i plenum, och bägge gångerna har det blivit (viss) debatt ändå. Men vi har inte behövt ha några maratondebatter där man jonglerar med mängder av att-satser, eftersom positionerna vid det laget redan är rätt klara. Det tycker jag har känts positivt. Det känns också som att formerna håller på att sätta sig, och till nästa år kanske vi kan besluta om arbetsformer som matchar det vi faktiskt gör i slutänden 🙂