Skip to content

Friskare församlingar

27 mars 2010

Jag sitter på tåget från Luleå som precis har startat. Bakom ligger en av de 9 regionala konferenser om naturlig församlingsutveckling som hållits under mars månad. Själv har jag varit med i Göteborg och nu Luleå och det har känts mycket positivt. Att få möta grupper från församlingar som aktivt vill arbeta för friskvård i sin församling, är inspirerande. Samlingarna har kännetecknats av förväntan, glädje och öppenhet. En del kommer från församlingar som har arbetat länge med Naturlig församlingsutveckling och dess begrepp, medan andra är noviser, men alla har något att tillföra samtalet eftersom vi alla bär på goda berättelser om förändring och utveckling. Vid vissa tillfällen har vi ändå delat in grupperna i erfarna och icke-erfarna. Jag förundras över den energi som deltagarna har. De har avsatt en fredagskväll och nästan en hel lördag för att vara med. De flesta kommer från en dryg arbetsvecka, har säkert uppdrag i församlingen och en del är säkert engagerade i morgondagens gudstjänst. Vi har bl a talat om ”Hängiven Andlighet” och jag måste säga att dessa människor är ett talande exempel på sådan genom sitt engagemang. Det förutsätter inte att de ser ut och beter sig på ett visst sätt, de visar bara genom sin överlåtelse på en drivkraft som jag uppfattar som mycket lovande. Nog finns det hängiven andlighet i våra församlingar.

Annonser
4 kommentarer leave one →
  1. David Axelsson permalink
    28 mars 2010 18:35

    Per, jag gillar ditt sätt att tänka om ”hängivenhet andlighet”. Att vara överlåten, att stå kvar, att fortsätta, att vara trogen – det är ord som jag tycker hör hop med hängiven andlighet. Ibland undrar jag om inte vår tids ombytlighet är ett av de stora hindren för fler friska församlingar. Jag tror att kontinuitet och trohet, både i uppgiften och i relationer, är grundläggande byggstenar för att utveckla hängiven andlighet i en församling. Kom ni fram till något konkret om hur man främjar hängiven andlighet?
    Mvh /David Axelsson

  2. Susanna Järlund permalink
    29 mars 2010 09:08

    Jag fick ”byta sida” för en dag och var med min församling på FFF-samlingen i Botkyrka pingstförsamling nu i helgen. Det var länge sedan jag vistades i ett så öppet och ärligt sammanhang, där vi kunde hjälpa varandra en bit på vägen i vår längtan efter att stärka våra församlingars hälsa. Den avslutande förbönsstunden kändes oerhört välsignad och vi fick skicka med varandra många uppmuntrande ord ifrån Gud på vägen.

  3. David Axelsson permalink
    07 april 2010 22:21

    En fråga? Varför en blogg när bloggaren inte svarar på kommentarer?
    Då räcker det ju med en hemsida utan kommentarer!
    /David

    • 08 april 2010 16:07

      Hej David. Det är en befogad fråga, jag ber om ursäkt för min tystnad (eller vad det bör kallas på nätet). När jag läste din fråga började jag genast fundera över vad vi hade sagt som var konkret. Det blev dessvärre hjärnsläpp och frågan blev liggande. Sen vart det långfredag och påskdag och svaret ligger nog där, d v s i Jesu Kristi död och uppståndelse. På påskdagen gav vi möjlighet till förnyelse av dopförbundet i vår gudstjänst. Vi läste Rom 6:4-5 och gav möjlighet för den som ville att komma fram, få ett korstecken tecknat i pannan med dopvatten och ett ord uttalat över sig: NN, du är döpt in i Kristus. Lev därför i honom med rot och grund i honom och låt din tacksamhet överflöda. Detta kan förstås bli en form utan innehåll (som det mesta vi gör), men också ett sätt att med sin kropp få uttrycka och förnya sin överlåtelse till Kristus och hans kropp (jfr Rom 12:1-2). I samband med FFF studerade jag texten om vinträdet och grenarna i Joh 15 och insåg då att det var möjligt att i denna bild se en hänvisning till nattvarden. Att ta emot brödet och bägaren är att stärka sitt kvarblivande i Kristus/på stammen. Jag tror att vi behöver sådana fysiska former för att påminna oss om vem som är vår herre och växa i hängivenhet.

      De andra särdragen kan också bidra till att fördjupa hängivenheten. Inte minst gåvobaserat tänkande i församlingen. När människor får göra det de har utrustning och känner passion för är förutsättningarna för hängiven andlighet större.

      Slutligen bör vi kanske i vår förkunnelse uppmärksamma sambandet mellan tro och trohet. Inte minst i Romarbrevet finns spännande kopplingar mellan dessa begrepp. I evangeliet uppenbaras Guds rättfärdighet, från tro till tro, skriver Paulus. Jag förstår det som ett uttryck för att vår tro bygger på Guds trohet. Sen gäller det för oss att låta vår tro växa till trohet mot Kristus i liv och tanke.

      Jag vet inte om det svarade på din fråga. Jag ser gärna att du bidrar med tankar om detta från din pastorserfarenhet.

      Med vänliga hälsningar

      Per

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: